Det är onsdag förmiddag under Helsingborgs innovationsmässa H22 och Campus Helsingborg har bjudit in besökare till eventet Urban sketchers i stadens nya stadsdel Oceanhamnen. Christina Forsberg, tecknare och akvarellist och som är delaktig i Malmö-gruppen inom Urban Sketchers är på plats.
– Jag har tagit upp tecknandet igen och är involverad i Urban Sketchers och det är väldigt roligt. Eftersom det finns grupper över hela världen är det ett spännande sätt att lära känna nya platser. Du saktar ner, stannar upp och tar in platser. Alla är välkomna.
Se världen, en teckning i taget
Urban Sketchers grundades 2007 i USA och drivs som en ideell organisation med mottot att rita på plats. En långsamhetens lov där du istället för systemkamera eller Smartphone använder dig av pennor, kritor, penslar och skissblock. Vad är det vi ser när vi koncentrerar oss i en närmiljö, hur dokumenterar vi vår samtid? Rörelsen lockar amatörer, konstutövare, arkitekter och designer. Poängen är inte att vara duktig i att teckna, poängen är att komma närmre en plats och upptäcka detaljer, skeenden och vara sann mot ditt motiv. Efter en sittning samlas alltid gruppen och visar sina teckningar och samtalar om dem. Alla teckningar läggs ut på sociala medier och blir som en samtidsdokumentation. Se världen en teckning i taget är devisen.
Nya visuella metoder
Etnologen Cecilia Fredriksson, som också är på plats i Oceanhamnen, har blivit engagerad i Urban Sketchers. Hon har sedan tidigare arbetat med nya visuella metoder i sin forskning som etnografiskt tecknande. Olika metoder genererar olika former av kunskap och en metod som etnografisk teckning kan också vara ett sätt att närma sig en plats och gestalta ett forskningsresultat.
I Cecilia Fredrikssons forskning är hon ute på fält och gör observationer för att få kontakt med platsen. Hon kanske ska studera second hand och besöker därför en loppis där hon samlar på sig intryck och fotograferar. Väl vid sitt skrivbord igen försöker hon samla ihop sina intryck och dokumentera vad hon sett och upplevt.
– Om jag istället stannar upp och vistas på platsen och tecknar det jag ser blir jag mer uppmärksammad. En vinst kan även vara att folk kommer fram och pratar och berättar om platsen. Som tecknare är du där och ger dig till känna och det öppnar upp för djupare dialog med både platsen och människorna som vistas där. Något händer i mitt huvud och i min hand. Jag kommer närmre det jag vill förstå.
Att skissa och teckna kan liknas vid skriftliga etnografiska anteckningar under ett fältarbete. Relationen mellan att teckna och anteckna fungerar som en dialog, ett pågående samtal. Genom etnografisk teckning försöker Cecilia Fredriksson utveckla sitt visuella tänkande som en del i den kulturanalytiska metoden. Här blir Urban Sketching ett sätt att ställa nya frågor till ett empiriskt material.
Stora behov av bilder
Vårt intresse av att dokumentera vår vardag i bilder har exploderat. På sociala medier delar vi upplevelser och platser i vår närmiljö, men vilka versioner av verkligheten är det vi visar upp?
– Vi är inte unika i det vi väljer utan vi dokumenterar det som är kulturellt överförbart. Frågan är vilka värden i vårt samhälle det är som då blir gällande.
Cecilia Fredriksson upplever att det finns andra värden i att närma sig en plats genom att teckna. Till skillnad mot fotografering som fryser en plats, får en skiss av verkligheten mer autenticitet och fångar platsens många dimensioner bättre. Och som etnolog – att teckna ute i fält skapar en djupare dialog med det urbana livet.
– När jag stannar upp och skissar ger det andra värden än att bara ta några snabba foton av en plats eller en situation. Jag vill legitimera skissandet för att nå ny kunskap.