Att kunna stänga dörren om sig och kalla något sitt eget är grundtanken i att bostaden ska komma först. Och då handlar det inte om några härbärgen eller bostäder med sociala kontrakt utan permanenta bostäder med förstahandskontrakt som ligger ute i samhällen bland andra hyresgäster. Utan att ställa några krav på drogfrihet och nykterhet. Till det läggs ett stort rehabiliteringsstöd som är individuellt anpassat.
Handlingsplanen som skrivs tillsammans med brukaren sätter individens önskemål och förmågor i centrum. Det ska även finnas en plan som innefattar åtgärder ifall brukaren får ett återfall i missbruk. Hur resan bort från missbruk än går så är inte hyreskontraktet hotat. Den permanenta bostaden ska finnas där som en trygghet.
Svårt att slå rot
Den vanligaste vägen är något som kallas boendetrappan där den hemlösa slussas mellan härbärgen till inackorderingshem och träningslägenheter. Men forskning visar att om man är hemlös finns det större risk att drabbas av psykisk ohälsa och missbruk av någon form. Om man däremot får en fast punkt i tillvaron kan man börja arbeta med att må bättre och i förlängningen även kunna börja arbeta igen. Men avregleringen av bostadsmarknaden har bidragit till att det är tufft för dessa utsatta människor att slå rot.
Mänsklig rättighet
Bostad Först vilar på övertygelsen att det är en mänsklig rättighet att ha en egen bostad. Och modellen har varit framgångsrik sen den lanserades i New York på 90-talet.
– Tillsammans med före detta rektor vid Lunds universitet Per Eriksson och min forskarkollega Hans Swärd anordnade vi en nationell konferens 2009 kring Bostad Först och gensvaret var enormt. Stockholm och Helsingborg satte igång redan året därpå. Det var väldigt spännande att som forskare bli indragen i en stor förändringsprocess, berättar Marcus Knutagård forskare på Socialhögskolan.
Idag finns modellen i 22 av landets 290 kommuner. En framgång å ena sidan, men alldeles för liten å andra sidan enligt Marcus Knutagård. Med 33 000 hemlösa och 580 bostäder i projektet är det en ekvation som inte går ihop. Bostad först är enbart en strimma i det befintliga systemet.
– Här har vi en modell som fungerar både i Sverige och i andra länder där den etablerats så varför gör vi inte mer, frågar sig Marcus Knutagård.
Brist på nationellt engagemang
Ett svar på denna komplexa fråga kan vara så cynisk att den sekundära bostadsmarknaden växer kraftigt med sina dyra lösningar på grund av bostadsbristen som råder i landet. Och det finns inga incitament att bryta denna lukrativa marknad där en fastighetsägare kan kamma hem 30 000–40 000 kronor i månaden för en lägenhet utan förstahandskontrakt och besittningsskydd.
Ett annat svar är bristen på nationellt engagemang och samordning. Men för att ändra på dagens hemlöshetspolitik krävs ett stort samarbete mellan politiker, forskare, myndigheter, näringsliv, bostadsföretag, intresseorganisationer och brukare. Allt för att sätta rätten till egen bostad i centrum.
– Vi har inte haft en hemlöshetsstrategi sedan 2009 och har alltså ingen bevakning nationellt, konstaterar Marcus och fortsätter:
– Det blir istället en kommunal fråga som sipprar ner till socialtjänsten och det är ju inte de som bygger lägenheter.
Inte plats för alla
Marcus Knutagård är beklämd över att den goda folkhemstanken med allmännyttan inte fungerar längre. Alla får inte plats. Den totala hemlösheten ökar och den största gruppen hemlösa har inga missbruk eller psykiska problem att tampas med. Invandrare, unga, äldre, studenter – grupper som har svårt att hitta bostad på den avreglerade bostadsmarknaden där nybyggda bostäder är för dyra.
Vi behöver rikta in oss på bostadsledda strategier istället för behandlingsledda strategier, menar Marcus Knutagård. Alla kommuner som har Bostad först kämpar med att det är många olika typer av grupper som behöver, men få som kan få.
Metoden "bostad först" fungerar
I Finland och Norge är metoden en del av den nationella strategin mot hemlöshet och metoden har kunnat minska den långvariga bostadslösheten med 28 %. Den vägen vill Marcus Knutagård att vi i Sverige går.
– Bostad först fungerar i Sverige och i Helsingborg. Det visar all forskning och evidens. När en person som är i behov av att få en bostad väl får det är det lättare att skapa relationer och bygga upp ett förtroende till den som ska ge stöd. Bostaden blir ett medel istället för ett mål. Och det finns brukare som för första gången berättar sanningen om sina missbruk, eftersom de inte riskerar att bli utkastad. Då kan man verkligen gå in och hjälpa.
I Helsingborg bor ca 85 % av de inflyttade kvar och flera har gått vidare och blir stödpersoner till nya personer som får sin bostad.
– Det är och har varit fantastiskt att se hur min och mina kollegors forskning har kommit till direkt tillämpning. Att veta att många människors liv har blivit förändrade är inget man räknar med som forskare vid Lunds universitet.
Marcus Knutagård ser både mörkt och ljust på framtiden. Sverige har alla förutsättningar att bättre ta hand om bostadslösa. Och om våra grannländer som Norge och Finland kan minska hemlösheten, så kan vi. Marcus Knutagårds långvariga engagemang kommer att fortsätta för att hitta nya kombinationer, innovationer och lösningar:
– Uppskalningsarbetet är igång och för mig finns det ingen exit.